Näcken och den gyllene fiolen

Kulturell bakgrund

Näcken (Nøkken på norska och danska) är ett vattenväsen i skandinavisk folktro. I Skåne kallades han också bäckamannen, och längre norrut, upp till Uppland och Värmland, strömkarlen. De gamla sägnerna har två sidor. Näcken förkroppsligar vattnets faror, och i många berättelser lockar hans musik ner människor i vattnet så att de drunknar. Men i Skåne var han också den oöverträffade mästerspelmannen som lärde människor sin konst. Strömkarlens låt sades ha elva delar, och den elfte var förbehållen nattens andar, för när den spelades började bord och bänkar, gamla mormödrar och till och med spädbarn i vaggan att dansa. Flera svenska spelmanslåtar heter Näckens polska, efter polskan, en svensk folkdans. År 1812 skrev skalden Arvid August Afzelius text till en av dem, som redan då var välkänd i Västergötland och Småland. I en fotnot skrev han ner en folktro som ger Näcken en sorgsen sida: man kunde lära sig musik av honom om man lovade honom uppståndelse, och om han nekades det hoppet slog han sönder sin fiol och grät bittert. Erik Johan Stagnelius gjorde detta till sin sorgsna dikt ”Näcken” i början av 1820-talet. De röda stugorna är målade med falu rödfärg, med pigment från den gamla koppargruvan i Falun. På midsommarafton dansar svenskarna kring midsommarstången och äter sill, och en del lägger sju sorters blommor under kudden för att drömma om sin tillkommande. Spelmanstraditionen lever vidare på spelmansstämmorna, där folkmusiker möts för att spela tillsammans.

Källor

• Necken. Romanz (to the tune Neckens Polska) — Arvid August Afzelius, Iduna 3 (1812)
• Näcken — Erik Johan Stagnelius
• Wikipedia: Näcken

Fler berättelser

• Askeladden och trollet — Askeladden är den yngste av tre bröder, och alla tror att han bara sitter vid elden. När ett stort troll skrämmer hans starka bröder ut ur gårdens skog går Askeladden dit med en rund, vit ost och en säck gömd under skjortan. Han klämmer en ”sten”, föreslår en ättävling och gör lite mer plats, tills det häpna trollet springer till fjälls.
• Freja och det förlorade halsbandet — Freja flyger över fjällen i sin falkdräkt och hittar fyra dvärgbröder och deras halsband av guld och bärnsten, Brisingamen. Priset är inte guld, utan fyra tysta, goda gärningar på en gård i Midgård. När skälmen Loke stjäl halsbandet om natten och den tålmodige väktaren Heimdall följer efter honom ut över havet, får Freja veta vad ingen tjuv någonsin kan ta.
• Holger Danske — Djupt under Kronborgs slott i Danmark sover Holger Danske vid ett stenbord med svärdet över knäna. För länge sedan red han långt hemifrån med kejsar Karl den store, men hans hjärta hörde alltid hemma i Danmark. Så kom han hem, gick ner i mörkret och gav ett stilla löfte: om Danmark någon gång verkligen behöver honom, ska han finnas där. Och varje julafton berättar en ängel för honom att Danmark är tryggt.
• Den magiska Sampo — Den gamle sångaren Väinämöinen reser till det frusna Norden, där Louhi, härskarinnan i Pohjola, begär en Sampo: en magisk kvarn som mal mjöl, salt och guld. Smeden Ilmarinen smider den, men Louhi låser in den i ett berg och vill inte dela med sig, medan folket i Kalevala svälter. När Sampo går sönder ute på havet ger de lysande bitarna rikedom åt alla kuster.
• Tor och Midgårdsormen — Åskguden Tor följer med den gamle jätten Hymer ut och fiskar och ror långt ut till havs för att fånga det största som finns där: Jörmungandr, Midgårdsormen. Men när gud och orm ser varandra i ögonen vid relingen på den lilla båten tystnar hans stolthet, och Tor förstår att somligt inte är till för att fångas, bara för att mötas med respekt.
• Huldran vid vattenfallet — Astrid upptäcker en huldra bakom ett vattenfall i skogen. En berättelse inspirerad av norsk folktro, om vänskap, ärlighet och respekt för naturen.
• De sju systrarna — På den vilda Helgelandskusten hör det ensamma trollet Hestmannen sju systrar sjunga, och han kräver att en av dem ska komma till hans ö och sjunga bara för honom. Den äldsta svarar: ”Nej. Vi tillhör oss själva.” Hand i hand springer systrarna genom den månljusa natten, och vid soluppgången blir de stående tillsammans för alltid som sju fjälltoppar. En berättelse om att våga säga nej tillsammans, inspirerad av sägnen från Helgeland.
• Draugens varning — I ett litet fiskeläge vid Nordnorges kust ser Eirik draugen glida fram ur den lysande dimman i sin halvbåt: anden efter fiskare som blev kvar på havet. Den pekar mot en vägg av svarta moln och ropar en varning, och Eiriks pappa är fortfarande ute på fjorden. Det finns ingen tid att förlora, och varningselden står högt uppe på berget.
• Den ståndaktige tennsoldaten — I Köpenhamn står en liten tennsoldat med bara ett ben lika stadigt som sina bröder. Han faller ut genom fönstret, seglar nerför rännstenen och genom en mörk tunnel och hamnar i magen på en fisk, men han håller sig lugn hela vägen hem till pappersdansösen, som står lika stadigt som han.
• Odens vilda jakt — Den vildaste vinternatten hör Solveig hovslag dåna över stormen. Hon är lite rädd, men hon går ut genom dörren för att titta, och där rider Oden och hans silverglänsande ryttare över norrskenet.
• De tre bockarna Bruse — Tre hungriga bockar, som alla heter Bruse, måste över en smal bro för att komma till fäboden, men under bron bor ett girigt troll. Den minsta bocken får en fiffig idé, och de tre bröderna gör upp en plan tillsammans: tripp, trapp, en i taget över bron, med den största beredd vid änden. Den norska folksagan, återberättad för barn.
• Pannkakan — En norsk folksaga som Asbjørnsen först gav ut 1866, återberättad för barn: en tjock, gyllene pannkaka hör sju hungriga barn tigga om en bit, vänder på sig och rullar ut genom dörren. Den rullar ifrån alla som säger ”Låt mig äta upp dig!”, ända tills en gris vid skogsbrynet pratar riktigt, riktigt vänligt. En berättelse om att tänka efter både en och två gånger innan du litar på någon som vill ha något av dig.
• Kvarnen som mal på havets botten — På julafton byter en fattig man bort en skinka till trollen under berget mot en liten stenkvarn som kan mala vad som helst. Han vet hur man säger ”Nu räcker det”. Det vet inte hans avundsjuke bror och en skeppare som har för bråttom, och snart rinner en flod av sill och gröt nerför backen och ett skepp sjunker under ett berg av salt. Den norska folksagan från Asbjørnsen och Moe om att veta när nog är nog.
• Den fula ankungen — Hans Christian Andersens saga, återberättad för barn: vid en gammal herrgård på den danska landsbygden kläcks en stor grå unge ur det sista ägget i ett ankbo, och han liknar inte alls de andra. Ankgården skrattar åt honom, men hans mamma ser hans goda hjärta. Genom mossen, en gammal gummas stuga och en lång, kall vinter letar han efter en plats där han hör hemma, tills han en vår simmar mot tre vita svanar. En berättelse om att inte döma någon efter hur den ser ut.
• Kejsarens nya kläder — Hans Christian Andersens danska saga, återberättad för barn: en kejsare som älskar nya kläder mer än allt annat betalar två främlingar för ett magiskt tyg som ingen dum människa kan se. Den gamle ministern ser ingenting och låtsas, och det gör kejsaren själv också, tills en liten flicka i folkmassan säger vad hon ser: ”Han går ju i bara underkläderna!” En berättelse om att våga säga vad man ser.
• Idun och de gyllene äpplena — I Asgård vaktar gudinnan Idun de gyllene äpplena som håller gudarna unga, och varje morgon tar gudarna ett utan att tänka på saken. När skälmen Loke, fångad av en väldig örn, lockar henne ut ur Asgård, för örnen bort henne, och gudarna blir grå och gamla. Nu måste Loke ställa till rätta det han har gjort: i Frejas falkdräkt flyger han till jättens hall, och en vild jakt över himlen slutar vid en mur av eld. En nordisk myt om att lägga märke till, och ta hand om, dem som i det tysta tar hand om oss.
• När Tors hammare stals — Åskguden Tor vaknar och upptäcker att hans hammare Mjölner är borta, och jättekungen Trym lämnar bara tillbaka den om gudinnan Freja kommer och blir hans brud. Freja säger nej, och hennes nej står fast. Så Tor tar på sig en brudslöja, Loke klär ut sig till hans tärna, och iväg far de till den märkligaste bröllopsfesten i Jotunheim. En rolig nordisk myt om att respektera ett nej och hitta ett annat sätt, återberättad för barn.
• Tomten och julgröten — En frostig julafton på Hjortnæs i Danmark hittar gårdens tomte inget smör ovanpå sin gröt, och i ilskan släpper han ut den röda kon, den allra finaste, i den snöiga natten. Sedan hittar han smöret, gömt i botten för att hålla sig mjukt. En dansk sägen, återberättad för barn: om att bli arg för fort, och om att bära den röda kon hela vägen hem över heden Skrolhede för att ställa allt till rätta.
• Thordur och det dolda folket — Vilse i en snöstorm på väg till handelsplatsen Hofsós på norra Island hittar bonden Thordur höga hus fulla av ljus och musik. En vänlig köpman ger honom kvällsmat, en säng, hans livs bästa affär och en sjal och bröd att ta med hem. Varför? För år sedan sa Thordur åt sina vänner att sluta kasta sten på en klippa där han inte kunde se någon, fast de skrattade åt honom. Den isländska sägnen om det dolda folket, om att göra det rätta även när man inte kan se vem det hjälper.
• Nils Holgerssons underbara resa — Nils Holgersson älskar att spela djuren på gården elaka spratt, ända tills en pytteliten tomte krymper honom så att han inte är större än en hand. Fastklamrad vid halsen på gårdens stora vita gåskarl, Mårten, bärs han upp i luften med en flock vildgäss som leds av gamla Akka från Kebnekajse. På Vombsjöns is, i en bokskog om natten och på en gårdsplan efter mörkrets inbrott får Nils lära sig att vänlighet kan göra till och med gamla fiender till vänner. De första kapitlen ur Selma Lagerlöfs svenska klassiker, återberättade för barn.